En kris är också ett möjlighetsfönster
Coronakrisen utgör en stor påfrestning för samhället, men en kris kan också skapa möjligheter att tänka om, tänka nytt och uppnå större förändringar på kort tid. En viktig lärdom från året som gått är hur snabbt samhället kan mobilisera resurser och ställa om i ett krisläge som akut hotar liv och hälsa. De förändringar som skett och de stora resurser som satsas för att återstarta samhället öppnar upp ett möjlighetsfönster vilket tillsammans med ett antal underliggande faktorer innebär att förutsättningarna för klimatomställningen är mer gynnsamma efter coronakrisen än vad de varit i samband med tidigare ekonomiska kriser.
Hur kan regeringen nyttja detta möjlighetsfönster för att stimulera de investeringar som krävs för att Sverige ska nå sina klimatmål, och gör man tillräckligt?
Rådets ledamöter Cecilia Hermansson, Tomas Kåberger, Patrik Söderholm och utredare Martin Flack samtalar om det möjlighetsfönster för klimatinvesteringar som pandemin har öppnat upp för.
Medverkande
Visa
Cecilia Hermansson är vice ordförande i Klimatpolitiska rådet, samt disputerad ekonom och forskare i finansiell ekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Forskningen är främst inriktad på ekonomisk analys och beteendeekonomi, bland annat om risktolerans. Hon har tidigare varit chefekonom vid Swedbank, arbetat på Sida och Finansdepartementet samt varit ledamot i det Finanspolitiska rådet.
Tomas Kåberger är ledamot i Klimatpolitiska rådet, samt teknisk fysiker och doktorerade i fysik på en avhandling om termodynamik och ekonomisk teori. Han blev sedan docent i miljövetenskap och professor vid Internationella miljöinstitutet i Lund, innan han återvände till Chalmers som professor i Industriell Energipolicy. Tomas är verksam i flera internationella miljö- och energiorgan. Han var generaldirektör på Energimyndigheten 2008 – 2011 och sitter nu i flera styrelser bland andra Norges Forskningsråd och Vattenfall.
Patrik Söderholm är ledamot i Klimatpolitiska rådet, samt professor i nationalekonomi med särskilt fokus på energi-, miljö- och naturresursekonomi vid Luleå tekniska universitet (LTU), men han har även verkat vid MIT i Cambridge (USA), IIASA i Wien samt vid Helmholtz Centre for Environmental Research i Leipzig. Han är expert på styrmedel i klimat-, miljö- och energipolitiken, och särskilt intresserad av hur teknologisk utveckling och innovation kan bidra till klimatomställningen. Hans forskning är bred och policynära och spänner över många perspektiv och frågeställningar. Ofta samarbetar han med forskare från andra discipliner såsom statsvetare, rättsvetare, psykologer och historiker.
Martin Flack är utredare på Klimatpolitiska rådets kansli. Han är ekonom och har varit utredningssekreterare i utredningen om hinder för energieffektivisering, småskalig elproduktion och lagring för mindre aktörer. Dessförinnan har han arbetat med klimat-, energi- och hållbarhetsfrågor både som konsult vid Copenhagen Economics och som utredare på Tillväxtanalys och dess föregångare ITPS.
