Klimatpolitiska rådets uppdrag och utvärderingar

En väsentlig del av politiskt ledarskap handlar om att utveckla och kommunicera en tydlig målbild för framtiden, för att ge mening och riktning till den politik som förs. Om målbilden kan förankras hos många aktörer i samhället så kan dessa bidra aktivt genom att fatta egna medvetna beslut i den gemensamma målbildens riktning. Detta främjar också samarbete och samordning mellan olika aktörer.

Omställningen mot nollutsläpp av växthusgaser är ett arbete som kommer att pågå under flera decennier och inkludera alla delar av samhället, offentlig sektor lika mycket som företag, ideella organisationer och enskilda individer. För att minska riskerna och främja möjligheterna för alla inblandade aktörer, är det viktigt med transparens, långsiktighet och förutsägbarhet i politiken. För att undvika tvära kast vid varje val krävs bred politisk förankring för den övergripande inriktningen. Det är ett huvudsyfte med det klimatpolitiska ramverket. Att skapa kontinuitet har stor betydelse för alla aktörer som medverkar i Sveriges klimatomställning och inte minst för näringslivets villkor och konkurrenskraft

För att samhällets resurser ska användas på ett så effektivt sätt som möjligt mellan många olika ändamål är kostnadseffektivitet ett viktigt kriterium. Det handlar om att säkerställa att det långsiktiga målet om noll nettoutsläpp nås till lägsta möjliga kostnad för samhället. Politiska förslag som gör att klimatomställningen blir onödigt kostsam för hela eller delar av samhället kan urholka legitimiteten, både för det enskilda förslaget, men också för klimatpolitiken som helhet. Kostnadseffektiva insatser handlar om att våra gemensamma resurser används på ett klokt sätt, och underlättar på det sättet omställningen.

Tidsperspektivet är viktigt för att bedöma politikens effektivitet. Ett visst styrmedel kan vara kostnadseffektivt på kort sikt men inte i ett längre perspektiv, när mer långtgående mål som nollutsläpp och fossilfrihet ska uppnås.

Sverige är ett land med stark samverkanstradition, konsensuskultur och hög tillit till samhällets institutioner. Det är en styrka när stora samhällsförändringar ska genomföras. När det gäller en så stor och snabb omställning som krävs för att nå målet om noll nettoutsläpp av växthusgaser till 2045, behöver alla olika beslutsnivåer och alla olika aktörer i samhället involveras och mobiliseras. Vid sidan om statens uppenbara roller som lagstiftare och reglerare i ekonomin har det betydelse hur regeringen arbetar för att involvera olika nätverk av aktörer i klimatomställningen.

För att politiken ska vara verkningsfull behöver klimatpolitiken vara koordinerad med annan politik. Det gäller dels horisontell koordinering mellan olika politikområden och andra samhällsmål, dels vertikal koordinering mellan olika beslutsnivåer, alltså global, europeisk, nationell, regional och lokal politik.

Mycket handlar om att få olika politikområden att understödja varandra istället för att motverka varandra. Politiken för exempelvis transporter, industriell utveckling, jord- och skogsbruk behöver gå hand i hand med klimatpolitiken. Politiska insatser på hemmaplan bör, för att vara så verkningsfulla som möjligt, integrera både det globala och det europeiska perspektivet.

Att under några få årtionden ställa om hela samhället till fossilfrihet och nettonollutsläpp av växthusgaser kräver ett stort mått av innovation, alltså ny teknik eller nya sätt att agera som får spridning i samhället och leder till förändring. Innovationspolitiken, både nationellt och inom EU, är en väsentlig del av klimatpolitiken. Det finns även behov av policyinnovation, alltså utveckling av politik, arbetsformer och ledarskap för att driva den nödvändiga förändringen. Det förutsätter bland annat möjligheter att testa nya initiativ och fungerande återkoppling för lärande och ständig förbättring. Att utveckla en verkningsfull klimatpolitik innefattar en balans mellan kraven på långsiktig inriktning och innovativ förnyelse.

Ett brett stöd och acceptans för den politik som förs är avgörande för att klimatomställningen ska lyckas. Stora förändringar på alla samhällsnivåer kommer att krävas för att skynda på utsläppsminskningarna – vilket alltid innebär en utmaning för sammanhållningen i ett samhälle.

Samstämmig forskning och opinionsmätningar visar att det finns ett grundläggande stöd hos allmänheten för klimatomställningen och en förväntan om ökade politiska insatser. Politiken behöver utformas så att den tar tillvara detta stöd och stimulerar det engagemang som finns hos samhällets olika aktörer. Forskningen visar att de två viktigaste faktorerna för allmänhetens acceptans av klimatpolitiska styrmedel handlar om att de upplevs som rättvisa och effektiva, att utsläppen verkligen minskar och klimatmålen uppnås.

För att kunna genomföra en effektiv klimatomställning och nå uppsatta klimatmål är det viktigt att det finns tillräcklig institutionell kapacitet inom samhällets olika sektorer. Det innebär att myndigheter, organisationer och andra samhällsinstitutioner har de resurser, kunskaper och strukturer som krävs för att planera, samordna och genomföra nödvändiga klimatåtgärder.

Politiken måste vara ändamålsenlig och tillräcklig för att uppnå de uppsatta klimatmålen. Det räcker inte att politiken anses kostnadseffektiv eller administrativt fungerande om den inte är tillräckligt kraftfull för att leda till målet. Analyser utifrån de övriga sju aspekterna syftar till att svara på vilka styrkor och svagheter politiken har och hur den kan behöva utvecklas för att på ett hållbart sätt ställa om samhället till fossilfrihet och nettonollutsläpp. Men de ger inte var för sig eller tillsammans svaret på om politiken är tillräcklig för att nå de kvantitativa utsläppsmålen i det klimatpolitiska ramverket. Det krävs särskilda, kvantitativa analyser för att svara på den frågan. (Läs om effektbedömningar i avsnittet Styrmedel.)

Det första steget utgår från en kartläggning av möjliga utsläppsminskande lösningar (ny teknik, ändrade beteenden etcetera) som finns i t.ex. en viss sektorerna och deras potential att minska utsläppen. Denna information är ofta hämtad från Panorama, ett öppet verktyg som visualiserar klimatomställningen i Sverige och som Klimatpolitiska rådet har utvecklat tillsammans med Naturvårdsverket och Energimyndigheten.

Ibland kompletteras informationen i Panorama med mer specifik eller aktuell information. Det görs i dialog med forskare, myndighetsrepresentanter, näringslivsaktörer och andra experter med djup kunskap om klimatomställningen i de olika sektorerna. I de allra flesta sektorer finns idag väl kända och etablerade lösningar för att kunna leverera på de politiska mål som är uppsatta, men det finns undantag där kända lösningar idag saknas. Jordbruket är ett sådant exempel.

Det andra steget kartlägger de hinder som finns för att lösningarna ska bli verklighet. Hindren inkluderar traditionella marknadsmisslyckanden, men även administrativa hinder av olika slag, samt hinder som beror på vanor, normer och andra sociala faktorer. För att klimatmålen ska kunna nås krävs styrmedel som adresserar dessa hinder.

I steg tre undersöker vi om det finns befintliga eller planerade styrmedel som adresserar de hinder som bromsar omställningen i olika sektorer och hur väl utformade dessa styrmedel är utifrån hinderanalysen.  Här kan vi använda de olika perspektiven under Ledarskap och styrning, när vi bedömer hur väl utformade kombinationen av olika styrmedel är för att bidra till att klimatmålen nås.

Slutligen, i steg fyra, uppskattar vi hur stor del av de identifierade lösningarna som kan realiseras till en given tidpunkt, givet den uppsättning av styrmedel som är beslutad eller planeras. Också här bygger våra bedömningar på en sammanvägning av tidigare utvärderingar och forskning, samt på dialog med experter från myndigheter och andra aktörer inom ett visst område.

Sammantaget ger detta en översiktlig bild av hur väl nuvarande och planerade styrmedel kommer att möjliggöra klimatomställningen i de olika sektorerna samt deras sammantagna effekt på utsläppen till 2045.