Johan Kuylenstierna, rådets nya ordförande from 1 januari 2021

Johan Kuylenstierna är geovetare och naturgeograf och adjungerad professor, hedersdoktor och Rektorsråd för hållbar utveckling vid Stockholms Universitet. Johan har gedigen erfarenhet av miljö- och klimatpolicyfrågor och har i många år arbetat internationellt med bland annat vattenresursfrågor inom FN, på SIWI (Stockholm International Water Institute) och även som konsult. Johan var VD på det oberoende forskningsinstitutet SEI mellan 2012 och 2018 och byggde där upp en stark forskningsmiljö med fokus på samverkan mellan olika vetenskapliga discipliner för att kunna leverera policyrelevanta analyser. SEI rankas återkommande som en av världens mest inflytelserika aktörer inom miljöpolitik. Johan har varit Klimatpolitiska rådets vice ordförande sedan rådet startade.

Du blir ny ordförande i rådet från och med nästa år, hur känns det att få det förtroendet?

Det känns bra och jag är glad att jag får möjligheten att fortsätta det arbete som vi byggt upp i rådet sedan starten 2018. Klimatpolitiska rådet är en stark och trovärdig röst i den svenska klimatdebatten och så skall det förbli.

Hur ser du på rådets uppdrag framöver?

Klimatförändringarna påverkar såväl planeten som samhället men jag upplever att vi just nu är inne i en spännande tid där omställningen till en fossilfri framtid på riktigt börjar tas på allvar. Såväl EU som regeringar, kommuner och näringsliv svarar upp med tydliga målsättningar, konkreta planer och framförallt finansiella resurser – och det går snabbt! Därför behövs Klimatpolitiska rådet mer än någonsin. Vårt oberoende i relation till regeringen samt vårt tydliga mandat att utvärdera den samlade politiken mot våra klimatmål är en unik konstruktion som vi ska värna och vårda efter bästa förmåga.

Min ambition är att vi ska fortsätta att bidra till att utveckla regeringens politik genom konstruktiva rekommendationer och därmed flytta fram de svenska positionerna i en internationell kontext. Framöver ser jag nämligen att vi kommer vi att behöva förhålla oss ännu tydligare till den internationella politiken och framförallt det som sker i EU med nya klimatmål och färdplan mot en grön hållbar ekonomi, den så kallade gröna given.